Stina

Jag är Stina Skånbeck, 37 år gammal och har två barn, Viggo 11 och Svea 9 år. Jag är uppväxt här i Björkvik och red som liten på den ridskola som då fanns i stallet som vi idag driver. Jag har hela mitt liv vart rädd för hästar, men trots det så är jag nu förtrollad av dessa fantastiska djur och livet i stallet. Det är min dotter Svea som fått in mig på det spåret då hon började rida redan som 3 åring.

Idag har jag en egen häst som heter Olga och min dotter har en shetlandsponny som heter Roxie. Även om jag fortfarande stundtals kan vara lite rädd för stora hästar så överväger det allt annat som hästarna ger tillbaka. Med ett arbete som chef på ett stort försäkringsbolag och en intensiv vardag så finns inget som får mig så lugn, avslappnad och lycklig som några timmar i stallet. Jag vågar påstå att det är något magiskt som händer i stallet, som inte kan beskrivas utan måste upplevas.

Som person är jag glad, energisk och en smula rastlös. Jag älskar att se andra må bra och utvecklas och jag har lätt till skratt.

Malin

Jag heter Malin Bard, är 35 år gammal och bor i Björkvik tillsammans med min make Andreas och våra 5 barn, Simon, Rasmus, Elliot, Polly och Elvira. Den som helst hänger med i stallet är Elvira, 5 år.

Som person är jag driven, energisk och har väldigt nära till skratt. Jag är otroligt envis, och vill jag att det ska hända någonting så ser jag till att få det gjort.

Jag har varit hästfrälst så länge jag kan minnas, och spenderade större delen av min barndom med att tjata på mina föräldrar om att få en egen häst – eller egentligen om vilket djur som helst. Jag började rida på ridskola som 6-åring och har sedan dess haft ett brinnande hästintresse, haft foderhästar, varit medryttare och till sist köpt mig egna hästar. Jag har idag två shetlandsponnyer, Billy och Ilvira, och en 21-årig SWB vid namn C-day.

Oftast ser man mig i en vagn bakom en liten shetlandsponny-rumpa i full fart, för det är det bästa jag vet! Shetlandsponny-frälst blev jag som tonåring när jag red hos en uppfödare av shetlandsponnyer, så för mig var shetlandsponny det självklara valet när vi började leta häst.

Jag är legitimerad sjuksköterska, men arbetar idag som chef inom hälso- och sjukvården. Mitt jobb är stundtals både väldigt stressigt och energikrävande, så det är otroligt viktigt för mig att få komma till stallet för att kunna slappna av och ladda batterierna.

Jag har ett utmattningssyndrom bakom mig, och under den period då jag inte klarade av att göra så mycket annat var hästarna det som tvingade mig att ta mig upp ur sängen och ut varje dag. Jag brinner idag för att få dela med mig av den upplevelsen till andra – att låta hästarna ge tillbaka, lindra stress och att få människor att känna den värme och glädje som jag känner när jag umgås med mina hästar. Att bygga en relation med en häst är helt fantastiskt, och att dessutom få göra det i den vackra miljö som omger vår stall är helt magiskt!

Angelina

Hej, Angelina heter jag och är 27år gammal och har en son som är 4år som är minst lika häst-tokig som sin mamma. Det kan även ske att ni får träffa och hälsa på den goa stallhunden Sally som följer med ibland.

Jag satte mig på hästryggen för första gången som 5åring och därefter så blev jag häst-tokig. Under mina 27år så har jag varit medryttare till olika sorters hästar, från varmblod till fullblod till islandshästar och har också gått på ridskola som barn och vuxen.

En väldigt stor del av mig är psykisk ohälsa som jag kämpat med sedan barnsben. Hästar räddade mig, 2020. Dessa djur är det enda som hjälpt mig att må bra, utan hästarna så fungerar inte jag som människa helt enkelt, en stor anledning till att vara vid liv, något som får mig att känna mig viktig.

Jag skulle gärna vilja dela med mig av den lyckan, känslan. När man nämner hästar så är den första tanken ridning, men den största delen är det fysiska mötet från marken. Gos, borstning, lek och så mycket mer. Vilket jag hoppas att jag kan få dela med så många andra. Med andra ord, det spelar ingen roll hur liten eller stor man är. Oavsett om du är människa eller häst, den kemin du och hästen kan få tillsammans är fantastisk och något helt otroligt.

Vi är många som är hästrädda, vilket även jag själv har varit och är till och från. Men från marken känner jag mig alltid trygg. Hästar känner av dig som människa, och det märker man så väl då de är så tacksamma för den tiden och kärleken de får ta emot.

Så bli inte förvånande om ni finner mig i en box med en häst i famnen, för det är där jag oftast är och du får gärna vara med och dela den stunden med mig!